På några andra orter inom Västerbotten hade några snickeriverkstäder byggts upp vid ett strömdrag med vattenkraft som drivkälla, så var inte fallet runt Burträsk området. Där gjorde maskinerna sitt intrång först i början av seklet på centralt belägna platser. Maskinerna drevs till en början av fotogenmotorer, som placerades utanför byggnaderna och genom ett hål i väggen kunde remmar dras till en transmission med lång axel.

Oftast kopplades ett antal remskivor ihop med den långa axeln, vilket gjorde att man kunde köra flera maskiner samtidigt. Det var först med elektricitetens intrång som effektiviteten hos snickerierna började tillta.

Maskinerna som användes var oftast enkla, såsom rikt- och planhyvel, klyvsåg, radialputsmaskin, fräsmaskin, bandsåg etc. Produkterna var också de enkla, fönster och dörrar levererades oftast obeslagna, tappar och ändar ej kapade för att de skulle vara mer skyddade för skador, fönsterbågar endast buntade samman, däremot var karmarna alltid ihopsatta.

Fortfarande var det mest för det lokala behovet som snickerier tillverkades, emedan frakter på järnväg var alldeles för dyra och krångliga.